När har andra rätt?

Jag brukar hålla Expressen och Aftonbladet, dessa djävulens redskap i lika hög kurs, även om jag oftast är mer på AB's hemsida. Just idag måste det dock sägas att AB har förstått samhället lite bättre än vad E har gjort och inte satt sig över rättsväsendet för att sälja fler lösnummer.
Ni har säkert redan gissat vad jag menar, men jag förtydligar ändå. Det handlar om Haga-mannen, som jag har ett ansvar för eftersom jag är man (enligt vissa feminister(tycker själv inte att de är feminister)) och hans förmodade gripande. Aftonbladet valde att inte gå ut med namn och osuddad bild utan lät det stanna vid en översuddad bild och i vilket samhälle mannen bodde.
Expressen däremot gick ut med namn och osuddad bild och därmed äventyrar de hela rättsprocessen. Jag säger inte att Haga-mannen inte kommer att fällas för det, om det är personen ifråga, men en konfrontation är nu meningslös då man kan skylla bort den på att folk sett bilden i tidningen. Visst, DNA som man samlat på sig säger att det är mannen, men av princip är det väldigt korkat att göra som E har gjort.
Dessutom dömer idiotins redskap nr1 (idag) mannen INNAN en rättegång har ägt rum vilket är förkastligt. Var ska man dra gränsen? Med den makt media har måste man vara mer försiktig hur man agerar.

"With great Powers comes great Responsibilities." (Lotr, X-men, SM?)

Vet inte var jag hört det, men det borde nog vara Dagens motto, att hållas i minne för framtidens solvarv. Ta ansvar för din medmänniska, vilket även Alles inlägg är inne på.
Apropå osjälvisk. Jag är förnärvarande i flyttartagen och hade en besiktning av min gamla lägenhet idag. Tidigare har det paret som ska flytta in sagt att mina 2 fondväggar som jag målat "skit"snyggt bruna, haha, ska vara kvar då de tyckte det var snyggt. Idag, 1 dag innan flytten, hade de svängt en smula, ja man kan rentav säga helt. Eftersom framförhållning generellt är av ondo och jag gillar stress och att springa och köpa färg som ska slängas upp på väggarna i synnerhet så måste jag från djupet av mitt hjärta tacka dem. *saliv mina vänner*
Det var en himla tur att gårdagen inte gick åt till att fixa till de ibland undermåligt målade kanterna, ej heller att natten gick åt till samma syssla för det hade varit lite onödigt, ja rentav skrattretande.
Men som sagt, ny färg ska upp, då jag är en vänlig skäl fläckvis och inte vill hävda min rätt att ha kvar färgen så länge den är fackmannamässigt påmålad och inte "skriker". Givetvis pratade jag med fastighetsskötaren om vilken färg de använt och han visade mig burken. Efter en nedskrivning av de magiska nr som stod på burken och en dubbelkoll tackade jag för hjälpen och bad min alltid så hjälpsamma far Bengt "ja, jag ställer upp i alla väder även om jag ligger för döden" Nilsson att köpa nyss nämnda nektar. Döm om vår förvåning när vi målar upp färgen på väggen och upptäcker att den mer är åt fromage hållet än bländande Hollywoodsmil-lik. Kanske far skrev ner någon klåpares lottorad for det genom huvudet men vid en närmare granskning, både en och två, ja rentav tre gånger kunde jag konstatera att vaktmästaren har utsatt mig för ett practical joke! Oj vad vi vek oss dubbla. Oj...

20 juli 1969

Den 20 juli 1969 landade människan på månen för första gången, ett stort steg för HELA världen, trots det faktum att man hävdar att USA "vann". Men vart har vi kommit sedan dess? Datorer, olika framdrivningssystem och annan teknik har fortsatt att utvecklas om än kanske inte i samma takt. Hela 1900-talet bestod av en hisnande fart i allt, men hade århundradet och utvecklingen sin topphastighet runt 1969?

Sonder sätts ner på Mars, vi cirklar runt Saturnus månar, men människan har fortsatt att kretsa runt Tellus och dess största satellit. Är själva människan ett mått på utvecklingen på Tellus?
Den lever längre, förökar sig allt mer, men samtidigt förstör och exploaterar den sin sten i rymden allt grövre. Visst, att människan ÄR ett mått på utvecklingen är en gammal beprövad tanke men en högst relativ sådan. Det är pga utvecklingen som vi kan förstöra så pass duktigt som vi gör men till slut kan man hoppas på att + + + blir - och vi hjälper Tellus att återhämta sig självt. DET skulle vara nästa stora steg/utvcekling.

För att återgå till rymden och människan som mått på utvecklingen i allmänhet gäller följande ekvation som ett mått på utvecklingen:

D+(Ö*L) = MU D=Distans, Ö=Överlevare, L=Landning, MU=Mänsklig Utveckling

Med hjälp av formeln ovan kan man krasst räkna ut människans utveckling och därmed bestämma att om den inte stått still sedan 1969 så har den iallafall stagnerat betydligt. MIR undantaget.

För att historiskt verifiera detta kan man ta exemplen där Människan rest långa sträckor, på nya vägar, och återvänt levande för att som ett tydligt exempel visa på vad som funkar och inte.

När vi landar med en besättning på Mars har vi återigen tagit ett språng i evolutionen, då Mars är den närmaste plats man kan landsätta en människa. Att det tagit så lång tid att få iväg drönare dit beror som sagt på att syre, mat, bränsle etc har varit en svår ekvation att lösa när som sagt Mars ligger långt bort och att det därmed tar lång tid att pendla... Varför man inte sedan länge börjat experimentera med kärnkraft för resor och basstationer på Månen är för mig en gåta, där jag inte vill att ni påför ekonomin som ett problemskäl.

Med detta sagt, utvecklingen går "framåt" men från Ben Johnson är det nu Asta 97 i Eslövs snabbköp som är jämnbördig fartmätare om man vill se hur fort vi rör oss framåt. Jag hoppas bara att inte åldern snart tar ut sin rätt.

Den vinklade mediavärlden

När jag i vårsolens lena varma sken promenerade till min träning idag, måste träna för att kunna äta vad det Nilssonska arvet, dess gener kräver, fortsatte mina funderingar runt den föreläsningen som jag tidigare prisat. Eller kanske inte runt den i sig, utan runt frukterna, de nya tankar som rusar runt i huvudet och ibland surrar ut genom diverse vaxproppar. Jag testade att applicera tänket med den moraliska relativismen på olika händelser och situationer som skildrats i Sveriges media och resultatet gör bara att jag än tydligare kan se deras vilja att tvinga på oss deras synsätt.

Det exemplet jag tänkt belysa hela det moraliska spektrat med är landslagets beslut att spela en landskamp mot Saudi Arabien, en smått religös och diktatorisk monarki (enligt vårt sätt att se på det hela). Man vidhöll det beslutet trots att kvinnor inte fick närvara på arenan för det strider mot deras religion och kultur, deras vardagliga liv. Givetvis slogs denna situation och detta beslut upp stort i Sverige. Skvallertidningarna Aftonbladet och Expressen var här som alltid ledande agitatörer utan någon som helst förståelse hur och varför detta hände. Varför spelar man när kvinnor inte får vara med på arenan? VI BIDRAR JU TILL KVINNOFÖRTRYCK! Att man spelade i vad vi anser en diktatur snyftades det inte så mycket om då det inte är utkletat på tapeten som att sätta kvinnorna fria. För visst är de försvarslösa offer som samhället stampar på hela tiden och som inte kan göra ett dyft själva utan att vi män hjälper dem... Vad ska jag säga. Det finns fler mansgrisar som kallar sig feminister än som inte gör det.
Iallafall, SA tillät senare kvinnor vara med på arenan och backade därmed om sitt beslut. DE backar i SITT land, om SIN kultur, om SIN religiösa tolkning. Detta visar bara på att de förstår mer än vad västvärlden någonsin, iallafall inom överskådlig tid, kommer att nå insikt till/om. De tvingar inte sin kultur på oss när de spelar här, de har nog inte ens tänkt tanken.
I deras kultur, deras religion är det moraliskt riktigt att män och kvinnor ska hållas skiljda åt publikt. Därmed gör de inget fel, och när vi ojjar och vear oss är det bara för att vi inte förstår dem. Säga vad man vill om svenska fotbollspojkar men här har de tydligen tänkt till. Eller så har kanske deras totala brist på reflektion slagit till likt en höna efter ett korn.

Ett sista lilla tillägg är 2 klappar på axeln till förbudet att fiska med levande fisk som agn.

För er som inte håller med mig om att SvFF gjorde rätt att spela i SA och gjorde fel när de stod fast vid sitt beslut, läs gärna min förra blog. Dessutom vill jag påpeka att även jag tycker att det är fel av SA att göra som de gör men jag är människa nog att erkänna att jag har fel. Att jag tycker att SA gör fel beror dock på att jag är så pass skadad av media, uppfostring och det samhälle jag vuxit upp i att jag tycker så.

Eller har den allsmäktige Berättaren fel?

Kul föreläsning

Som ni mina trogna undersåtar och läsare har förstått är ibland mitt sinne smått kritiskt till samhället i stort och skolan i synnerhet. Dagens föreläsning var dock en sådan som man efteråt begrundar, funderar vidare över och inte helt kan släppa. Kanske inte på ett bra tag. DET är en bra föreläsning.
Vad var då så intressant? Vad kan jag säga, det är relativt. En ytterst dålig ordvits från mig då föreläsningen handlade om olika sorters relativism och hur folk i allmänhet klumpar samman de olika sorterna till en gemensam grå isterbuk. Med lite grovt hår runt naveln.

Man brukar dela in relativismen i 4 olika delar med en femte som antingen Popper eller Feyerabend myntat. Dock ej helt säker. De 4 första är:

1. Ontologisk relativism där man menar att det finns olika "sanningar" (sidor) av ett mynt beroende på att man lever i olika världar, och att saker har olika innebörd för olika människor. Kanske även djur? Exempel är en artikel från AP från -68 med rubriken "All hail the witch doctors". En by i Afrika hade missat/vägrat betala häxdoktorerna för beskydd/god skörd en månad och när en hagelstorm kort efter förstörde skörden klagade man hos myndigheterna som arresterade häxdoktorerna. De erkände och häri ligger deras "sanning". De flesta av oss i västvärlden tror inte att hagelstormen styrdes/frammanades av männen medan man i det drabbade området gjorde precis det. Olika sanningar i olika världar. För ytterliggare läsning tror jag att man finner denna artikel med liknande läsning i "Return to laughter" av E. S. Bowen.

2. Den Epistomologiska relativismen innebär att man förstår världen olika beroende på att man har olika kunskaper. Ett exempel, känt sådant, är Galileos kamp mot kyrkan då han hävdade att Tellus rörde sig runt Solen och inte tvärtom. Hade man sett det hela ur en logisk ansats hade man inte trott själv på Galileo, för sanningen fanns i Bibeln och tittar du ut ser du att Tellus inte rör sig utan himlavalvet gör det. Galningen för sin tid GG har fått rätt men på sin tid kan man säga att han hade fel, likt kyrkan hade haft det i vår tid.

3. Den Moraliska relativismen ser vi i nyheterna på nästan en daglig basis. Sharia lagarna i Mellanöstern, hedersmord, dödsstraff i USA mfl är alla moraliskt rättfärdigade och legitima i sin kontext. Har vi då i västvärlden rätt att sätta oss till doms över det som inte är vår kultur, över något som vi inte förstår? Allt kan vara moraliskt rätt men det får man verkligen inte säga. Eller hur?! ;) Se även Willes inlägg i sexdebatten om den nu inte är ironisk...

4. Estetisk relativism är nog något som alla kan ställa sig bakom och säga att man är. Ett exempel som väldigt målande visar på det är konst. Inte alla tycker att Pollocks tavlor ÄR konst elelr vackert medan andra gör det. Picassos verk visar inte hur en fotograf speglar vardagen men på ett eget vackert sätt fångar han det kaos som kan finnas i en människa, visar även på en sinnestämmning och med det också kanske ger en mer sann bild av verkligheten. Men som sagt, det är relativt.

Nr 5 vet jag som sagt inte vem som ska få äran för men den är lika läsvärd som min glömska att komma ihåg det förra. Demokratisk relativism kan t ex uttryckas med att Religionen och Vetenskapen är Inkommensurabla, ojämförbara med varandra. Vi har ett vetenskapsintriktat skolsystem som väldigt väldigt sällan tar upp astrologi som ett ämne i grundskolan och det är inte demokratiskt. Man har inte valet att bilda sig en egen uppfattning under skoltid och det är inte demokratiskt utan å det grövsta tvärtom. Vad jag dock säkert ve, med hänvisning till den demokratiska relativismens fader, är att Feyerabend myntade ett av de mest kända citaten som består av 2 ord: "Anything goes". Läs det som skrivits ovan i femman och hans bok "Against method" och kanske även "Science in a free society" och du förstår vad han menar med det.

Jag hoppas redaktionen härmed har gett er en ny ansats att se världen runtomkring oss och kanske gjort er till ännu vackrare människor än vad ni redan var.

Out

En stillsam indoktrinering...

Chansen, alternativt risken, att jag skulle börja skriva i en egen blogg var vääääldigt främmande för mig för bara några veckor sedan. Kanske inte i första hand i brist på saker att skriva om eller möjlighet, utan mer i brist på vilja och uthållighet. Jag finner ofta mig själv att göra saker halvt, att inte fullfölja dem till det söta slutet utan min koncentration virvlar iväg likt en frökapsel från en ask när jag hittar något som är mer nytt för mig. "oh, det verkar intressant... Man kanske ska ta och göra så och strunta i den andra saken idag åtminstone." Jag går och tränar hemma istället... visst.
Anledningen till att jag svängde som en väldigt tunn kappa är willevandals blogg om att inte bara köksbordsagitera och Alle L's vilja att påverka folk till det bättre.
Med anledning av detta tänkte jag börja lite intellektuellt med att ifrågasätta den underbara universitetsvärlden. Kanske var jag lite onyanserad där och drog in hela den världen, det kanske bara är universitetets riktlinjer och DESS egen utbildning som känns hämmande, indoktrinerande och ibland även löjeväckande när universitetet ska forma dagens studenter.

För ca 180 år sedan definerade Wilhelm von Humboldt universitetet som "ingenting annat än de mänskliga varelsers andliga liv som av yttre ledighet eller av inre tryck dras till lärdom och forskning" och där "skulle den ene i sin ensamhet reflektera och samla kunskap, den andre skulle söka sig till män av sin egen ålder, en tredje skulle kring sig samla en krets av lärjungar. Så är den bild beskaffad som staten måste förbli trogen om den önskar ge institutionell form åt sådana obestämda eller snarare tillfälliga mänskliga strävanden".

Man kan väl säga att hans definition har utvecklats i form av att det inte längre är en könshomogen massa som bevistar de flesta universitetens lokaler. Vi tackar allt heligt för det och har större delen av västvärlden för ögonen när vi prisar vår lycka. Utvecklingen har även bestått i ett påskyndande (kanske) av bildningsvänliga yttre faktorer, ej endast i en uppkommen försörjning av ledighet som det påtalas i en av Herr Chomskys böcker, där man nu i det närmaste är tvungen att fortbilda sig, utvecklas för att kunna växa materiellt i denna del av världen. Materialitet är kanske inte det bästa, ej heller tvång, men ibland behövs de båda för att driva utvecklingen i stort framåt. Definitivt. Ja, enligt mig. :D

Dessutom handlar det inte längre endast om tillfälliga strävanden då man kan börja prata om det livslånga lärandet för vissa individer. Jag menar inte de personer är lektorer, doktorer etc med sina lärjungar, utan de studenter som utanför universitetets hägn, innan, under och efter, med inspiration av universitetet fortbildar sig, utvecklas och förhoppningsvis med en pålagring av kunskap blir en bättre människa. Dock ser vi fortfarande pojkar och flickor an masse vilka äter oskyldiga kor etc. ;)

Wilhelms bild har dock även degenererat i och med att reflektionen som görs, lärs ut, är handfast pålagd längst ut på pekpinnen som viner över huvudena i klassrummen och formar de degklumpar som befinner sig i dess väg med inristade sår i intellektet. Visst, det kritiska tänkande prisas, lyfts fram, ingen är objektiv etc, men ändå. När man skruvar till det, de få gånger man känner sig manad att ta strid mot sin "mästare" är det sällan man får svar. Du har tur om frekvensen är1 av 5. Iochmed denna ovilja att ge ett svar på ett direkt påstående, en direkt fråga, eller är det kanske denna vilja att blint följa den fastlagda mall som in absurdum måste råda "annars väntar raganrök", så formas vi till att bli de medelmåttor världen spyr ut, de lika individer och i-samma-form-stöpta nedsmutsare och exploatörer när vi inte får ett fritt reflekterand från våra "mästare". Lärjungen faller, blir den grönsak som (han) senare ska göda. Och fram till sin sista vers, det bittra slut de flesta möter, gör sitt bästa psykiskt och fysiskt, medvetet och omedvetet så att denna nämnda gröda inte ska få chans att gro.

Måste avsluta där, lite ofullbordat men tiden rinner iväg när man har roligt.