Titel

För sent har jag verkat och nyttjat, den stjärnglans jag har inuti.
Stått upp och förvandlat ett outsägligt jag.
Jag tror min lott är evig med svaga kedjor som tynger ner.
Förhindrad kan man inte säga Jag var, för viljan är starkare än Din. Bara försinkad och frustrerad, förbannad över Din verkan.
Du är inget för Jag är allt.

Jag lovar Dig detta, Du maskstunga intet. Min kraft, Mitt liv är oändligt och Din verkan är nu all. Jag har funnit vad Du genom bländverk försökt dölja, bakom en glömskas mjuka hägn. Min storhet skall nu märkas, ta nu stöd när det under klövar skakar.

Det är nu som Din ålders anlete ej förnyas, under bilor, svärd och Mig. Jag är den Evige och Starke och Din nattliga värld är ej mer.

Aldrig igen ska Jag skriva, utav lathet, svaghet påverkade texter. Den sista som nu ser Ljuset blir Min Förbannelse över Dig.

Jag har vaknat.

Vad vingar blott har burit här

Skall lämna en månes väg

Och ta sin plats just där

I livets början

I ett bröst bebott

ett liv förslösat