20 juli 1969

Den 20 juli 1969 landade människan på månen för första gången, ett stort steg för HELA världen, trots det faktum att man hävdar att USA "vann". Men vart har vi kommit sedan dess? Datorer, olika framdrivningssystem och annan teknik har fortsatt att utvecklas om än kanske inte i samma takt. Hela 1900-talet bestod av en hisnande fart i allt, men hade århundradet och utvecklingen sin topphastighet runt 1969?

Sonder sätts ner på Mars, vi cirklar runt Saturnus månar, men människan har fortsatt att kretsa runt Tellus och dess största satellit. Är själva människan ett mått på utvecklingen på Tellus?
Den lever längre, förökar sig allt mer, men samtidigt förstör och exploaterar den sin sten i rymden allt grövre. Visst, att människan ÄR ett mått på utvecklingen är en gammal beprövad tanke men en högst relativ sådan. Det är pga utvecklingen som vi kan förstöra så pass duktigt som vi gör men till slut kan man hoppas på att + + + blir - och vi hjälper Tellus att återhämta sig självt. DET skulle vara nästa stora steg/utvcekling.

För att återgå till rymden och människan som mått på utvecklingen i allmänhet gäller följande ekvation som ett mått på utvecklingen:

D+(Ö*L) = MU D=Distans, Ö=Överlevare, L=Landning, MU=Mänsklig Utveckling

Med hjälp av formeln ovan kan man krasst räkna ut människans utveckling och därmed bestämma att om den inte stått still sedan 1969 så har den iallafall stagnerat betydligt. MIR undantaget.

För att historiskt verifiera detta kan man ta exemplen där Människan rest långa sträckor, på nya vägar, och återvänt levande för att som ett tydligt exempel visa på vad som funkar och inte.

När vi landar med en besättning på Mars har vi återigen tagit ett språng i evolutionen, då Mars är den närmaste plats man kan landsätta en människa. Att det tagit så lång tid att få iväg drönare dit beror som sagt på att syre, mat, bränsle etc har varit en svår ekvation att lösa när som sagt Mars ligger långt bort och att det därmed tar lång tid att pendla... Varför man inte sedan länge börjat experimentera med kärnkraft för resor och basstationer på Månen är för mig en gåta, där jag inte vill att ni påför ekonomin som ett problemskäl.

Med detta sagt, utvecklingen går "framåt" men från Ben Johnson är det nu Asta 97 i Eslövs snabbköp som är jämnbördig fartmätare om man vill se hur fort vi rör oss framåt. Jag hoppas bara att inte åldern snart tar ut sin rätt.